Den röda superentreprenören
DI Weekend, 18.03.2016

TEXT: NADIA DYBERG
FOTO: JACK MIKRUT
Karsten Inde kommunisten som blev superentreprenör. genom sin filosofi om sund företagsamhet har den före detta gymnastikläraren grundat tre miljardbolag inom vård och omsorg. Två av dem är sålda – nu siktar Karsten Inde på börsen med sitt Team Olivia.

En man i kort skägg, klädd i jeans och skjorta kommer ut och möter upp utanför den stora bruna villan i Stocksund utanför Stockholm. Den rymliga hallen är full av sportkläder och prylar som tillhör de två av hans sju barn som fortfarande bor hemma.
Som ung kommunist ansåg Karsten Inde att företagande var en belastning för samhället. Idag har han en annan syn – och har blivit rik på sitt företagande: han är idag god för minst 300 miljoner kronor.
Karsten Inde har grundat tre stora vårdföretag varav två, rullstolstillverkaren Marathonprodukter och vårdkoncernen Frösunda, är sålda. Den tredje, vårdkoncernen Team Olivia, omsatte ifjol 3,4 miljarder kronor.
Efter att konkurrenterna Capio och Attendo gick till Stockholmsbörsen förra året planerar huvudägarna – Karsten Inde och riskkapitalbolaget Procuritas – att Team Olivia ska börsintroduceras i september i år.

”Jag tilltalas av att de anställda kan köpa aktier i bolaget och därigenom en gång om året få möjligheten att ställa frågor och framföra synpunkter om verksamheten till styrelsen och ledningen. Jag tycker att det är modernare och mer demokratiskt att medarbetarna kan vara delaktiga som ägare. Dessutom har jag aldrig satt ett företag på börsen så det skulle vara kul att får vara med om det.”
Kan inte säga nej

Karsten Inde har inte haft som mål att bli framgångsrik företagare. Han ger hellre än tar, säger han. Men ju mer han gett bort desto mer har han fått.
”Ja, på något konstigt sätt har det blivit så”, skrattar han i soffan i köket hemma i Stocksundsvillan.
Karsten Inde är en ”sucker”, för att använda det amerikanska uttrycket. Han klarar inte att säga nej när någon ber om hjälp. Genom åren har han gett till höger och vänster, han har ordnat sommarläger i Sverige för barnhemsbarn från Ryssland, Ukraina och Rumänien, byggt fotbollsplaner i Moldavien, byggt och förbättrat standarden på barnhem i Moldavien, hjälpt barnlösa att adoptera barn, startat idrottsföreningar, finansierat konstnärer och filmare som brunnit för sina projekt. Och som idrottsintresserad sjubarnsfar har han ur egen ficka plöjt ner miljoner på att lägga konstgräs på flera fotbollsplaner i hemkommunen Danderyd när den fattiga kommunen inte haft råd att göra det.
Anledningen till att har svårt att säga nej när någon ber om hjälp är att han tycker att det är roligare med ja.
”Man är en roligare person om man säger ja till människor, eftersom det innebär ett engagemang och en fortsättning. Ett nej tar liksom slut direkt”, skrattar han torrt.

Simtränade med blinda barn
Karsten Indes resa började 1968 när han drogs med i vänstervågen som blåste genom hela Europa. Han befann sig långt ut på vänsterkanten och tyckte att det var fult att tjäna pengar. Karsten Inde som alltid idrottat ville bli gymnastiklärare. När hans tvillingbror drabbades av en allvarlig ögonsjukdom blev han intresserad av hur fysisk träning kan påverka en skadad person. Som nykläckt gymnastikdirektör från GIH började han jobba som gymnastiklärare för blinda barn på Tomtebodaskolan. Skolan hade en simbassäng Karsten Inde såg hur barnen de förvandlades till fiskar i vattnet och hur simträningen stärkte dem både mentalt och fysiskt. Strålande, tänkte Karsten Inde och började åka på simtävlingar med eleverna. De flesta av dem hade aldrig varit utanför Sverige men nu reste de de över hela Norden och några år senare tog flera av dem guld i Paralympics i Toronto.
”På simtävlingarna kom jag i kontakt med andra rörelsehindrade ungdomar och förstod hur mycket idrotten betydde för dem. Jag hade också sett att de som inte idrottade dog. De hamnade i depressioner och började dricka och hamnade i elände.”
Karsten Inde tänkte att han borde kunna hjälpa fler skadade ungdomar till ett bra liv. Han sökte upp ungdomar på sjukhusen runt Stockholm som just skadat sig för livet och frågade om de vill komma och träna simning.

 

Åker runt till sjukhusen

Men många som brutit ryggen och skadat ryggmärgen var rädda att kasta sig i en simbassäng. Karsten Inde fick tänka om. Bågskytte kanske?
Karsten Inde köpte pilbågar och tavlor och åkte sedan runt till sjukhusen för att träna bågskytte med nyskadade ungdomar på kvällarna efter jobbet som gymnastiklärare på dagarna.
Träningen gjorde susen. Ungdomar som trott att livet var slut fick nu en ny glöd. Då ordnade Karsten Inde träningsläger för 30 ryggmärgsskadade ungdomar från hela landet. De tränade bågskytte, simning, bordtennis och tyngdlyftning tillsammans med landslagstränare sex timmar vatje dag. När de åkte hem hade de inte bara lite nya muskler armarna utan också ett helt nytt självförtroende.

Karsten Inde följde upp och ringde lokala föreningar:
”Hej ni har en kille i stan som är ryggmärgsskadad som är enormt intresserad av bågskytte. Jag tycker att ni ska kontakta honom.”

Några år senare hade killen i fråga tävlat i Paralympics, skaffat jobb och familj och blivit en tillgång för samhället och sin omgivning, snarare än ett vårdpaket.
Varken ungdomarnas föräldrar eller läkarna på sjukhusen trodde sina ögon när de såg vilken förvandling ungdomarna genomgått bara på en vecka. Sjukhusen började höra av sig så snart de fått en nyskadad patient som skulle behöva komma på läger.

Ur K1ur mardrömmen

Helt plötsligt och knappt utan att ha märkt det hade kommunisten Karsten Inde blivit entreprenör. Han hade startat Rekryteringsgruppen som ordnade träningsläger för svårt skadade ungdomar och som rekryterade talanger till Paralympics där Sverige skördade medalj efter medalj.

Bosse Lindqvist var en av dem som lyckades vända sin mardröm till ett drömliv. Han hade brutit ryggen i en traktorolycka, han var djupt deprimerad och tyckte att livet var slut. Men efter ett träningsläger med Rekryteringsruppen fick han nytt liv. Han åkte hem till Anderstorp och byggde en egen rullstol som han började köra med på landsvägen och det dröjde inte länge förrän han inledde en internationell tävlingskarriär, men inte nog med det, han började dessutom tillverka sin egen rullstol. Rullstolen Swede 24 blev grunden till det bolag som idag heter ETAC och omsätter närmare 1,3 miljarder kronor och ägs av investmentbolaget Nordstjernan.

Roadracingföraren Jalle Jungnell som brutit ryggen hittade Karsten Inde i en sjukhussäng på Karolinska och bjöd in honom till ett träningsläger. Jalle gillade fart men tyckte att de svenska rullstolarna var för tunga. Dessutom hade Karsten Inde startat några idrottsföreningar för barn och såg att ungarna behövde rullstolar som de kunde köra fort i. Tillsammans med Jalle Jungnells roadracingkompis Peter Sköld byggde de rullstolen JPS och Spinner i Peters garage i Spånga.

Karsten Inde som i förstamajtågen på 70-talet skaderat: Känner ni stanken från Enskilda Banken, hade nu insett att företagande kunde vara en god sak för samhållet och gick till banken som han hånat tidiagare för att be om ett lån för att starta Marathonprodukter som skulle sälja de nya rullstolarna. Rullstolarna sålde som smör i solsken. Efter några år köpte Mölnycke bolaget för 4 miljoner kronor och sålde det vidare för 150 Mkr till ett danskt bolag som satte det på börsen innan amerikanska Invacare köpte ut bolaget från börsen för runt 1 miljard kronor.
Då hade Karsten Inde redan kastat sig in i nästa projekt: Frösunda Center. Han hade inte kunnat lämna tanken på att skapa ett rehabiliteringscenter och jobba med den metodik som han utvecklat tidigare. Hans hade goda relationer med de stora sjukhusen sedan tidigare och tänkte att det skulle vara lätt att få patienter, men privat vård var ännu nytt och ingen ville skicka sina patienter till honom.
”När vi öppnade Frösunda Center öppnade 1 april 1987 stod trettio anställda redo men det kom bara en enda patient. Det var en nära-döden upplevelse. Jag insåg att läkarna såg mig som ett hot, att jag tog deras patienter som de behövde för att ha ett berättigande. Dessutom hade vi kanske olika uppfattningar om när en patent var klar för rehabilitering.”

Totalförlamad – på en flotte
Som tur var för Karsten Inde rådde kris inom äldrevården i Stockholm.
”Från Södersjukhuset och Karolinska skickade man några gamlingar med stroke och Parkinson och slängde med några värstingar som legat på sjukhus i flera år och parkerade dom hos oss.”
Det var en bra start för Frösunda Center som snabbt och brutalt tvingades lära sig omvårdnad.

Snart löste sig problemen med sjukhusen och patienter med ryggmärgsskador, svåra hjärnskador, MS, stroke eller amputerade kroppsdelar strömmade till. Karsten Inde och hans medarbetare utvecklade program för patienter med skallskador och i vegetabiliska tillstånd och barn som knappast var kontaktbara.
”Alla mår bättre av träning. Jag gillar utmaningar och jag försökte hitta lösningar för alla grupper. Ibland kom det patienter som sjukhusen inte vågade ta. Jag vet att döden alltid är ett alternativ för dem som är svårt skadade. Därför var jag orädd.”
”Vi hade en pojke som var bunden till respirator och var totalförlamad. Vi tog ut honom på en flotte i havet och när finlandsbåtarna kom sköljde havet över oss. Han älskade det. Senare tog han livet av sig, han orkade inte leva. Men det var en höjdare för honom att känna vinden och havet i ansiktet.”

 

Självförtroendet dalade
1997 var Frösunda i full sving och gjorde, för en tidigare kommunist som Karsten Inde, en acceptabel vinst runt 2 procent. Men även om det går bra, så är saker sällan enkla. Rehabiliteringen gick back och det behövdes nya lokaler. Karsten Inde ville bygga om, men varken Solna Stad eller grannarna i området ville ha ett rehabiliteringscentrum i Frösunda.
”Vårt boende var under all kritik men ingen brydde sig. Vi hade i alla fall byggt skapat ett världsledande rehab center för ryggmärgsskadade. Jag hade svårt och visste inte vart jag skulle ta vägen. Och i regel har man ju inte så bra självförtroende, man tror att någon annan kan göra det bättre.”
Karsten Inde sålde Frösunda till Praktikertjänst för 50 Mkr och jobbade kvar för att fortsätta bygga företaget till den dagen så Praktikertjänst ville ha en ny vd och såg helst att han försvann.

Vad gör man då?
Tja, är man entreprenör så startar man på nytt.
Det nya bolaget fick namnet Olivia och var ett bemanningsbolag inom vården. Karsten Inde började med att hyra fru Åsa som är sjukgymnast som han en gång anställt på Frösunda Center. Det var kris i vården och hela landet skrek efter sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Snart utökade Olivia till att även omfatta personlig assistans och hemtjänst och nu började tidigare medarbetare från Frösunda höra av sig för att få jobba med Karsten och Åsa.
2008 bjöd han in Invstmentbolaget Procuritas för att fortsätta utveckla Olivia. Tillsammans med Hans Wikse på Procuritas köpte han ett fyrtiotal bolag inom personlig assistans, äldreomsorg, hemtjänst, boenden för utvecklingsstörda och psykiskt sjuka, behandlingshem för alkoholister och narkomaner och skolor för funktionshindrade. De startade också ett rehab center – Oliva Rehab – för cancer patienter och neurologiskt sjuka.
” Vi har alltid haft en ganska lågmäld framtoning och jag som tidigare kommunist har alltid utgått från humanism och sund lönsamhet. Vi fick företagare att lämna över sina bolag mot ekonomisk ersättning plus att de kunde bli delägare i Team Olivia”.

Gotland på tur
Team Olivia har idag cirka 11 000 anställda. Under åren har han anställt över 50 000 personer och än är det inte slut. Sedan han lämnade det operativa arbetet i Team Olivia för ett år sedan har han svingat ingång med nya projekt. Den här gången handlar det om att utveckla Gotland. Där äger han nu en husfabrik och ett byggföretag och förhandlar med Region Gotland om att 200 bostäder i Visby. Dessutom har han köpt restaurangen Leva Kungslador strax söder om Visby.
”Jag styrs mycket av värderingarna konst, kultur och humanism, så det här passar mig perfekt.”