Lång väg till välstånd
DI Weekend augusti 2017, 11.08.2017

TEXT: NADIA DYBERG

FOTO: EVELINA CARBORN

Om fattiga fick samma tillgång till finansiella instrument som rika så borde de kunna lyfta sig själva ur fattigdomen. Med den övertygelsen lämnade Jacqueline Novogratz Wall Street för att starta bankverksamhet i Rwanda. Idag driver hon Acumen Fund, en av världens största riskkapitalfonder för Impact Investing.

Det blåser och ett kallt sommarregn strilar över Stockholm men Jacqueline Novogratz ser närmast uppfriskad ut efter promenaden till Tagehus kontor på Valhallavägen där vi stämt möte. Hon viftar ur vätan ur hästsvansen och slår sig ner i en stol.
”Jag vaknade upp i morse och tänkte: Hm, här har jag varit många gånger, men var är jag?”, fnissar hon.

Inte konstigt om Jacqueline Novogratz är en smula förvirrad. Bara under de senaste veckorna har hon vaknat upp i fem olika städer i Indien, fem i Pakistan, sedan New York, London, Oslo och nu Stockholm hit hon kommit för att träffa några av Acumen Funds svenska partners.
Senare på kvällen ska hon hålla föredrag på sociala innovationshuset Norrsken om Acumen Fund och impact investing. Och hon vet vad hon talar om. Jacqueline Novogratz sysslade med impact investing redan innan termen ens var uppfunnen.

 

Idag är de sociala entreprenörerna är de nya hjältarna i näringslivet och många pratar om impact investing. Kapital ska inte bara jobba för att ge finansiell avkastning, kapitalet ska ge en bonus i form av en skön känsla i magen om att man bidrar till något gott och allmännyttigt. Lika så med de sociala entreprenörerna, det räcker inte bara med att jobba för pengar, man vill använda sin talang till något som kommer andra till nytta. Jacqueline Novogratz har noterat att intresset för att entreprenörskap kan lösa stora problem i världen ökat kraftigt under det senaste året.

”Med Brexit och det som händer när nationer drar sig inåt har många insett att mycket faktiskt står på spel. Samtidigt har många har förlorat tron på institutionerna och nu söker man sig till andra som man litar på mer. Människor aldrig varit faktiskt aldrig varit så här engagerade någonsin tidigare”, säger hon.
Själv startade hon Acumen Fund 2001 med syfte att ge driftiga entreprenörer i fattiga länder tillgång till riskkapital och lån på samma sätt som entreprenörer i rika länder har. Fonden skulle investera i verksamheter som kan rucka rådande system och göra genomgripande förändringar i de marknader där de verkar.
Hittills har Acumen Fund investerat närmare 1 miljard kronor i 100 företag i 11 länder som i sin tur har påverkat och förbättrat livet för 200 miljoner människor i världen.

Fonden riktar in sig på energi, jordbruk, byggande av bostäder, hälsovård och utbildning. Utbildningsfonden startades tack vare bröderna af Jocknick som lade in grundplåten av finansieringen och banade väg för mer svenska pengar från filantropiska stiftelserna Giving Wings och the World We Want. Fonden har gjort åtta investeringar och en exit och nu bygger den andra utbildningsfonden där bland andra nystartade Optimizer Foundation gått in.
”Våra svenska partners är viktiga för oss. De är duktiga på det de gör och de är på allvar intresserade av att göra skillnad. De har tillräckligt mycket pengar för att göra egna investeringar men när vi gör det tillsammans så lär vi oss hela tiden nya saker och vi blir skarpare och bättre.”

 

 

Jacqueline Novogratz växte upp som äldsta barnet av sju i en polsk katolsk immigrantfamilj. Pappan var militär och när han tjänstgjorde på olika ställen i världen fick familjen flytta med. De nya platserna en väckte hennes nyfikenhet för omvärlden men gav henne också insikt om hur olika lyckligt lottade människor är i världen, och att större delen av mänskligheten faktiskt lever i fattigdom. Jacqueline Novogratz drömma om att förändra världen, utan att ha någon som helst aning om hur.
”Jag brukade diskutera med min bror hur man skulle göra. Han hävdade att man först måste tjäna massor av pengar för att därefter kunna göra nytta med dem, medan jag menade att man måste skulle sätta igång direkt.”
Tiden skulle visa att båda hade rätt. Brodern Michael Novogratz gjorde sig en förmögenhet på Wall Street innan han blev filantrop i stor skala, medan Jacqueline Novogratz gav sig iväg till Afrika med tomma fickor. Eller, inte riktigt.
Efter att att ha tagit dubbla universitetsexamen och ha försörjt sig med tre jobb under tiden var hon en smula sliten och bestämde sig för att resa och se världen en smula. Föräldrarna sa att det var okej bara hon gick på några intervjuer först. Motvilligt gick Jacqueline Novogratz med på det men kunde lite ljuga på intervju på Chase Manhattan Bank när hon fick frågan: varför vill du jobba på bank?
Jacqueline Novogratz svarade uppriktigt: ’Jag vill inte jobba på bank. Min dröm är att rädda världen. Jag är här för att jag lovade mina föräldrar att gå hit.’
’Jaha, så synd, för om du fick det här jobbet skulle du få resa till 40 länder under de tre närmaste åren.’
För Jacqueline Novogratz som ville resa men som inte hade pengar att göra det, lät det här som en dröm. Hon sa: ’ursäkta men jag tror att den här intervjun gick fel. Kan vi börja om?”
Några minuter senare stod hon utanför dörren, knackade på och gick och satte sig på stolen igen.
’Så Jacqueline, varför vill du så gärna jobba på bank?’
’Åh ni förstår, ända sedan jag var sex år gammal har jag drömt om att jobba på bank.”

Som riskanalytiker på storbanken Chase Manhattan besökte Jacqueline Novogratz 40 länder under tre år och fick lära sig allt om ländernas politiska och ekonomiska omständigheter och finansiella system. Hon blev snabbt förälskad i de outvecklade delarna av världen. Hon tyckte att de var fulla av liv och färg, och hon såg driftiga och hårt arbetande entreprenörer men hur hårt de än arbetade, tycktes ingen kunna ta sig ur fattigdomen. I Rio de Janeiro dit hon skickats för att skriva av lån på flera miljoner dollar blev det uppenbart för henne: Bankerna var öppna för landets rikaste medan de fattigaste inte ens släpptes in. De var hänvisade till lokala lånehajar som krävde ockerräntor om de ville låna pengar för att utveckla sina verksamheter.
Jacqueline Novogratz tänkte att det måste gå att hitta ett bättre sätt. Hon sa upp sig från jobbet på Wall Street, köpte en biljett till Afrika. Hennes idé var att undersöka möjligheterna för att bygga mikrolånesystem till världens fattiga.

Hon var ung, idealistisk och full av energi men verkligheten visade sig vara betydligt mer komplicerad än hon kunnat föreställa sig. Här fanns oskrivna lagar och uppförandekoder, språk hon inte kunde tala, men framför allt system som inte ville bli ruckade. Och vad hade egentligen en tunn blek liten tjej från New York att komma med?
Efter flera bakslag och misslyckande träffade Jacqueline Novogratz en grupp kvinnor som drev ett bageri i Rwanda. Bageriet gick med förlust och bedrevs ineffektivt, men eftersom en välgörenhetsorganisation finansierade verksamheten så rullade det på. Jacqueline Novogratz sa till kvinnorna:
’Om ni tackar nej till pengarna så hjälper jag er att driva bageri på ett sätt som gör att det blir pengar över och ni kan försörja era familjer.’
Kvinnorna gick med på det och satsade till och med själva en slant, och snart gick bageriet med vinst. Kvinnorna var glada över att ha mer pengar över, men Jacqueline Novogratz var inte helt nöjd. Microfinansieringen gav visserligen tillgång till krediter men det gav inga nya jobb. Det gick inte att skala verksamheten och byggde inte företag på det sätt som hon drömt om.
”Jag förstod att jag tänkt fel, att jag helt enkelt inte lärt mig konsten att bygga stora företag. Så jag åkte tillbaka till USA och sökte in på Stanford Business School.”
I USA fortsatte hon undersöka hur man bäst förändrar världen, hon insåg att det behövs en ny typ av ledare som tänker större och nytt om man ska lyckas. Hon blev en Rockefeller Fellow som gav henne nätverk och utrymmet att startade två organisationer, en riktad till några av landets rikaste: Filantrophy Work Shops och en organisation som riktade sig till nya ledare The New Generation Leadership programs. De kom från ett vitt spektrum av samhället, från höger vänster, ras religion klass. Tyå av dem som genomgått programmet är borgmästarna i Los Angeles och i London Eric Garcetti och Sadiq Khan i London.

Vid 30 års ålder hade Jacqueline Novogratz startat fyra organisationer och lärt känna många människor med mycket pengar som gav bort dem till välgörenhet i sitt namn. Men problemet kvarstod.
”Jag insåg att de här männisjirnba var mer intresserade av att se bra ut och bli beundrade, men ganska ointresserade av att göra någon verklig nytta. Jag hörde så många som sa att jag tjänar pengar på ett ställe och ger bort det på till välgörenhet. Och jag sa: det är exakt det systemet som är trasigt.”

Det var slutet av 1990-talet, Jacqueline Novogratz övervägde att lämna New York för att ta ett jobb i ett dot.com i Silicon Valley. IT-boomen var i antågande och på amerikanska västkusten bubblade det av nybyggaranda. Hon hade noterat att de nya entreprenörerna verkade ha en helt annan ansats till världen än de tidigare industrialisterna.
Dot.com-entreprenörerna byggde ny teknologi och byggde företag i nätverk snarare än i linje och de satsade på entreprenörer som var galna nog att tro att de kunde flytta på månen om det behövdes.

”De var människor med stort kunnande inom sina områden som kunde driva företag men som inte bara ville använda sina färdigheter för att tjäna pengar, utan också för att lösa sociala problem.
En ny form av filosofi började växa fram och sociala entreprenörer började synas allt mer.”
Jacqueline Novogratz kände att tiden började bli mogen för hennes idé.
Hon samlade sina största supportrar och bad dem satsa sina pengar på hennes nya riskapitalfond. Acumen Fund skulle erbjuda en mix av uthålligt kapital – en mix av riskkapital, lån och rena bidrag – som krävs i länder och i områden där utmaningarna är extra stora.
Då talar vi inte om de vanliga utmaningarna som de flesta entreprenörer brottas med, utan vi talar om korruption, massiv byråkrati, missväxt, krig, jordbävning, statskupper, stamkrig och annan djävulskap som kan få de allt mest hängivna entreprenörerna att gå hem och lägga sig för gott.

”Jag förklarade att vi skulle bygga lösningar som kunde störa marknaden i korrupta och över byråkratiska system. Och vi skulle göra det genom att satsa på driftiga entreprenörer i marknader där man tjänade mellan en och två dollar om dagen. Jag hörde själv hur galet det lät när jag presenterade idén för andra, men jag var övertygad.

Hösten 2001 stod Jacqueline Novogratz i Rockefeller Building på femte avenyn och pekade mot södra Manhattan dit Acumen Funds nya kontor skulle öppnas senare samma morgon när plötsligt ett passagerarflygplan drog förbi utanför fönstret och hennes hjärta sjönk i kroppen.

”Vi som såg flygplanet förstod direkt att det handlade om terrorism. Ingen visste något om talibaner eller vad al Qaida var. Jag tänkte att nu är det kört för fonden.”
Några dagar senare samlade Jacqueline Novogratz alla investerare som hon pratat med och frågade hur de ville göra. Var de fortfarande intresserade av att gå in i fonden. Men istället för att svara fick hon motfrågan: ’vad skulle du göra om vi gav dig 1 miljon dollar?’
”Jag sa: jag skulle bege mig till den muslimska världen och bygga skolor och institutioner och visa vad människor som jobbar för något gott är kapabla till.”
”Man ska vara försiktig med vad man säger. En vecka senare gav de mig en check på 1 miljon dollar. Och jag bara, what?!”

 

”Senast i förra veckan var jag där och var med när människor fick elektricitet för första gången. Inser du vad det innebär att ha en fläkt när det är 48 grader ute?”
Hittills har Acumen Fund investerat i 20 energiföretag som har givit elektricitet till 74 miljoner människor. Men det finns mer att göra.
”Det är helt galet att det finns 750 miljoner människor Afrika som fortfarande inte har elektricitet. Anledningen är att det finns presidenter och makthavare som anser att det finns olja i marken så det räcker i fyrahundra år framåt, och som inte ser någon anledning att försöka elektrifiera med solceller eller andra alternativ.”

Vad skulle du säga är det svåraste när det handlar om att rädda världen?
Jacqueline Novogratz har uppenbarligen analyserat den frågan tidigare för hon svarar tvärsäkert och utan tvekan.
”Complacancy, korruption samt lager på lager av byråkrati.”

”Status Quo existerar av en anledning: det fungerar för alla. Alla som har makt har fingrarna i syltburken samtidig. Regeringen, polisen, maffian, slumlords i ghettona eller favelorna. Men också hjälporganisationerna och filantroper som egentligen inte bryr sig om om de bidrar till förändring eller inte. De sitter hellre med sin uppfattning om hur världen borde vara än att erkänna hur den verkligen är. Världen skriker efter människor som har beslutsamheten att göra det som är rätt instället för det som är lätt.”
Intervjun är slut och Jacqueline Novogratz ska fotograferas men hon kan inte sluta berätta om några av de entreprenörer hon träffat i världens fattigaste länder men som har drivkraften och viljan att förändra.
”Du skulle kunna skriva hur många intressanta artiklar som helst om dem. Och de förtjänar det verkligen”, säger hon.

 

FAKTARUTA Jacqueline Novogratz
Gör: Grundare vd Acumen Fund med syfte att utrota fattigdomen genom ”tålmodigt kapital”.

Bakgrund: Kreditanalytiker på Chase Manhattan, UNICEF-konsult i Afrika, startade Rwandas första institution för mikrolån, var en Rockefeller fellow och startade två organisationer Philanthropy Workshop samt The Next Generation Leadership på Rockefeller Foundation, startade Acumen Fund 2001 och skrev bestsellern The Blue Sweater Bridging the Gap Between Rich and Poor in an Interconnected World.
Sitter i flera styrelser som beslutande eller rådgivare, bland andra Stanford Business School, Stanford Graduate School of Business, NYU Stern Center for Business and Human Rights samt för programmer för sociala entreprenörer på Harvard. Hon sitter också i styrelsen på tankesmedjan Aspen Institute och designorganisationen Ideo.org. Hon är också knuten rådet för ansvarigt företagande i Pakistan, och USAIDS styrkommitté för energifinansiering, medlem World Economic Forum, USA:s råd för utländska relationer, American Academy of Arts & Sciences.

Familj: Gift med Tedtalks curatorn Chris Andersen, hans döttrar och barnbarn.
Gör i sommar: Jobbar och semestrar i Afrika.
Om jag valt en annan karriär: Krigskorrespondet.

 

FAKTA ACUMEN FUND

Acumen kommer av latinska substantivet skarpsinne
Har kontor i New York, San Francisco, London, Mumbai, Karachi, Nairobi, Accra and Bogotá.
Verkar inom sektorerna jordbruk, energi, husbyggande, vatten, hälsa och utbildning.
Stiftelsen har också en ledarskapsakademi med gratis utbildningar i ledarskap och socialt entreprenörskap.

 

 

 

RÖSTER OM ACUMEN
”Jacqueline Novogratz är en pionjär inom impact investment. Med den erfarenheten som hon skaffat sig under 20 år så är hon en av de som har absolut mest kunskap inom denna bransch. Hon har stenkoll på Acumens investeringar, och är realistisk om alla utmaningar. Hon är en briljant kraft i kampen mot fattigdom.”
Kirsten Poitras, vd The World We Want.
(skickar bild separat)

 

”Vi satt med i en rådgivande grupp för utbildningsfonden och hade möten varje kvartal innan fonden gjorde sina investeringar. Vad som är imponerande med Acumen är att de har några av de smartaste och mest välutbildade medarbetarna.”
Cristina Ljungberg, grundare av Giving Wings.
(Skickar bild separat)

 

”Vi blev introducerade till Acumen för ett antal år sedan men förklarade att ett partnerskap inte var intressant då vårt huvudfokus ligger på grundläggande utbildning. Då föreslog Acumen att vi skulle starta en utbildningsfond tillsammans.Det tog frustrerande lång tid att hitta verksamheter att investera i med Acumen är duktiga och noggranna och vi litar på deras omdöme.”
Kajsa Åberg, vd Stitching af Jochick Foundation.
(Skicka bild separat)

BILDTEXT:
”Vi investerar i Det är galna sociala entreprenörer som är trötta på status quo, och som vill utmana och störa rådande system för att de tror att människor förtjänar något bättre.”
.