Miljökämpe i lyxförpackning
DI Weekend, 19.09.2014

Text Nadia Dyberg
Foto Jesper Frisk

Redan som sjuåring var Gunhild Stordalen en hängiven miljöaktivist. I år sammanförde hon världens ledande experter inom mat, hälsa och miljö med globala ledare på ett seminarium i Stockholm. Men än har hon långt kvar innan hon nått sina mål.
”Om jag blev överkörd i morgon skulle jag vara så förbannad för att jag inte hunnit göra det jag vill”, säger hon när Di Weekend gör ett hembesök i Oslovillan.

OSLO
Taxin snurrar runt bland de stora villorna på Bygdøy utanför Oslo innan chauffören äntligen hittar fram och vi står utanför hotellmagnaten Petter Stordalens pampiga villa. Väl inne i entrén snubblar vi nästan över klädställningarna med herrskjortor, kavajer och byxor.
”Det är Petter som gör en stor klädrensning”, förklarar Gunhild Stordalen när hon möter upp oss i villan barfota, klädd i tjocktröja och smala jeans.
Jag har såklart researchat henne innan vi träffas, läst artiklar i norsk press och kollat klipp på nätet när hon på ett lättsamt och pedagogiskt vis förklarar hur vi alla kan bidra till att rädda planeten genom våra vardagliga handlingar. Men jag blir ändå överraskad. Hon mer bestämd och fokuserad än många andra jag intervjuat. Dessutom småknuffas hon.

Det mesta i Gunhild Stordalens liv just nu handlar om EAT Forum, en seminarieserie som hon själv ligger bakom. I maj samlade hon världens ledande experter inom mat, miljö och hälsa tillsammans med globala ledare från näringsliv och politik. 400 personer från 28 länder kom till EAT Stockholm Food Forum och Bill Clinton var en av huvudtalarna.
När DI Weekend träffar Gunhild Stordalen jobbar hon för fullt med att förbereda nästa EATx seminarium. Den här gången i New York i samband med FN:s generalsekreterare Ban Ki Moons Klimattoppmöte med FN:s generalförsamling i september, där hon är en av de inbjudna.
Hennes mål är att göra EAT Forum till ett lika stort och ansett forum för mat, miljö och hälsa, som World Economic Forum är for ekonomi. Och i stället för Davos är det Stockholm som gäller som huvudarena.
”Nu törs jag faktiskt säga så högt. Nu när vi P har fått Lee Howell, chefen för World Economic Forum, i vår rådgivande styrelse som hjälper oss att utveckla EAT Forum”, säger hon.

bild 2

Varför just i Stockholm?
”Inte bara är Stockholm Nordens största stad, men staden är på många sätt blivit ett globalt gravitationsfält för hållbarhet; till exempel har Future Earth, världens största forskningsprogram på hållbar utveckling, just öppnat kontor i Stockholm, och RobecoSAM, som är ett experter på hållbara investeringar, utsåg Sverige till världens mest hållbara land 2013.”
”Hallå, allt detta måste ni ju skryta om!”, säger Gunhild Stordalen och knuffar mig på armen.
”Dessutom är Sverige ett av de få länder som har lyckats skapa BNP-tillväxt samtidigt som ni har reducerat utsläppen. Ni har visat att det går. Ni har satt er själva på hållbarhetskartan och kan också ta en position som är helt unik i världen inom mat, hållbarhet och folkhälsa.”
”I Sverige finns så mycket inspiration och förändringsvilja. När jag var i Almedalen med vårt EATx i början av juli så fick jag nypa mig själv i armen för det var prat om hållbarhet i så många olika miljöer och kontexter.”

Petter Stordalen lär ha betalat runt 100 miljoner kronor för sin lyxvilla. Trädgården är perfekt skött med med växter som ser ut som skulpturer och på altanen sitter en gigantisk buddha i plast. Liknande finns på höga stolpar utanför Clarion Hotel Post i Göteborg. På natten skiftar figurerna i färg. ”Den lyser i olika färger på kvällarna och syns ända inne i Oslo. Vi har fått många klagomål av folk som tycker att den stör”, säger Gunhild Stordalen.

Vi står i parets Stordalens kök och tar en kaffe på stående fot medan minigrisarna Pia Parma och Winston Bacon grymtar runt våra ben.
”Jag vill egentligen ha en stor Grand Danois, men Petter vägrade. Då föreslog hans dotter Emilie minigrisar, nog mest på skämt”, säger hon och tar upp en av grisarna i famnen.
Grisar inomhus är ingen konstigt för Gunhild Stordalen. Hon växte upp på landet tillsammans med sina två yngre syskon och en massa djur. Föräldrarna var grönavågare, mamman landsortsläkare och pappan ingenjör som snickrade sina egna möbler på fritiden. Familjen älskade friluftsliv och familjen var ofta ute och vandrade, sov i tält, plockade svamp, bär och fiskade. Barnen fick lära sig om djurarter och naturens kretslopp och när de såg döda skogar och utfiskade vatten som måste kalkas och planteras med fisk, förklarade föräldrarna orsaken.
”Under en period hade jag hemska mardrömmar om hur människorna som trots att vi har kunskapen, ödelade planeten. Jag var kanske sju åtta år och förtvivlad över framtiden. Mina föräldrar satt uppe på nätterna och tröstade mig. De sa att det går att fixa. Ingen kan göra allt ensam, men alla kan göra något.”
Gunhild Stordalen bestämde sig för att i varje fall göra sitt. Hon hade sett demonstrationer på tv och övertalade barnen i grannskapet att gå i med stora plakat där det stod Stoppa föroreningarna längs landsvägarna i Muggerud.
”Vi bodde på en väldigt liten ort, vi var bara fyra barn i min årskull i skolan. Så demonstrationståget var inte långt, och det var väl knappt någon som såg oss.”
De andra barnen tröttnade snart på att leka demonstrant men för Gunhild Stordalen var det ingen lek. Hon knackade på bilarna utanför skolan och skällde på föräldrar som lät bilarna gå på tomgång medan de väntade på sina barn. Hon sålde inte bara sina egna utan också sina syskons leksaker på loppis och köpte sin första regnskogsaktie för pengarna. Hennes aktivism gjorde henne knappast populär och de andra barnen började mobba henne. Men Gunhild Stordalen hade viktigare saker för sig och när de såg att hon hittade på ganska roliga och ofta otillåtna upptåg kom mobbningen av sig.

”När jag blev lite äldre började jag förstå att många blir provocerade av aktivister. Aktivister uppfattas som bråkstakar vilket ofta kommer i vägen för det budskap de vill leverera. Jag förstod att jag måste skaffa mig en plattform för att kunna bli tagen på allvar och hörd.”
Hon bestämde sig för att bli läkare. Människor verkade lyssna på läkare och kanske skulle hon gå in i politiken senare. Och hon bestämde sig också för att aldrig skaffa barn eftersom hon skulle tappa fokus och tid för att göra det som hon hade bestämt sig för att uträtta i livet: rädda planeten från ekologisk undergång. Gunhild Stordalen satte sin plan i rullning. Hon började studera medicin på Universitetet i Oslo, och jobbade parallellt som ambulanspersonal, reste runt till skolor och pratade om sex och hälsa och svarade på ungas frågor i norsk radio, och extraknäckte som modell. I planen att rädda världen ingick att bli Norges skickligaste kirurg.
Men som alltid när man lagt upp en klockren plan, så händer något som kullkastar alltihop. I hennes fall var det Petter Stordalen.
”Man planlägger knappast att träffa en miljardär och bli kär”, skrattar hon.
I sin meritlista hade Petter Stordalen ett engagemang i miljöfrågor både som filantrop, som affärsman och aktivist. 2002 hade han kedjat fast sig i en bro vid kärnfallsreningsverket Sellafields i en Greenpeaceaktion. 2007 gjorde han ett olaga intrång vid Maløyakalven som en protest mot dumpning av giftigt slam i Oslofjorden.
Gunhild Stordalen ville vara säker på att mannen hon skulle dela sitt liv med inte var en cynisk kapitalist. Hon ville veta om han delade hennes vision och mål om att jobba för att rädda planeten och pressade honom i korsförhör. Han fick grönt ljus och fyra år senare, i 2010, giftet de sig under ett påkostad jetsetbröllop som internationella medier rapporterade om. Bröllopet lär ha gått loss på cirka 40 miljoner kronor. Bland gästerna fanns norska kändisar (HENRIK, BOB GELDOF var enda internatuonelllakändisen, Vill du ha namn ändå?)  alla inbjudna flögs in med ett chartrad plan och vigseln orkestrerades av Sir Bob Geldof.

gris

”Det borde finnas något som heter avhandlings-koma. Jag hade doktorerat två veckor tidigare och var helt slut i huvudet. Men Petter hade planerat hela bröllopet i detalj, så jag behövde bara ta på mig klänningen och komma dit.”
Gunhild Stordalens skrev sin avhandling i patologi och ortopedi. Patologi är läran om sjukdomar och hur de diagnosticeras, ortopedi handlar om frakturer, skador och medfödda skador i kroppens rörelseapparat.
Månaderna innan bröllopet hade hon jobbat hårt med sin avhandling och legat vaken på natten, orolig över alla kineser som studerade exakt samma ämnesområde som henne och kanske hade kommit mycket längre och ville publicerade på exakt samma saker som hon kommit fram till i sin forskning.
”Det var väldigt stressande. Jag var helt upptagen av min forskning och pratade väl inte om annat under några år. Stackars Petter, att han stod ut!. Dessutom tog det död på min lust att läsa böcker. Jag klarar knappast att läsa en roman längre.”

Varför doktorerade du?
” Det fanns inga betyg på läkarutbildningen i Oslo, och konkurrensen för att bli kirurg är stenhård. För att ha en chans att få en bra tjänst och inte bara få jobb i en liten håla någonstans, så måste jag sticka ut.”
När Gunhild och Petter väl bestämt att de ville leva tillsammans återstod den minst lika viktiga frågan: hur? Hon såg vilket fritt liv Petter Stordalen levde och hur inrutat hennes eget var. Om hon skulle jobba som läkare så var det schemalagda nattskift och jour som gällde.
”Jag skulle behöva stå och operera gallblåsor någonstans i tio år för att bli en skicklig kirurg – och jag ville bli bäst i Norge. Jag visste att Petter aldrig skulle kunna flytta med mig eftersom han har sina barn i Oslo och sitt företag.”
Gunhild Stordalen tvekade, skulle hon ge upp hela sin plan och allt hon kämpat så hårt för?”
Men så började hon se möjligheterna – och att hon kanske faktiskt kunde göra större skillnad än hon kunde som läkare.
”Jag fick fick lov att grunda Stordalen Foundation som morgongåva. Jag ville inte ha diamanter och skit.”

Stordalen Foundation får löpande insättningar från Home Investkoncernen och lägger cirka 28 miljoner kronor per år i olika projekt.
När hon träffade Petter Stordalen bodde hon i en spartansk möblerad etta.
”Pappa brukade säga att min lägenhet såg ut som ett sterilt sjukhus. Så fråga mig inte om något här inne, jag har ingen aning, det är Petters grej”, säger hon och slår ut med handen mot de svulstiga lampkronorna i färgat glas, verken från ett gäng namnkunnig samtida konstnärer som täcker väggarna och möblerna i svart och starkt färgad sammet. Hennes närvaro i huset är ändå uppenbar genom de många inramade fotografier på henne och maken som står överallt.

Under hennes inflytande har Petter Stordalens miljöaktivism blivit mer strukturerat och varje år lägger paret runt 25 miljoner kronor på miljöprojekt och filantropi. Minst 10 procent av överskottet i Nordic Choice läggs på miljö och klimat, och beloppet har ökat successivt varje år. Ansträngningarna för hållbart företagande ger vinster både för aktieägarna och miljön. När Gunhild Stordalen tog plats i Nordic Choices styrelse engagerade hon sig i bolagets hållbarhetsarbete. Och när hon insåg såg att 70 procent av det ekologiska avtrycken från hotellverksamhet kommer från mat och dryck började hon intressera sig för menyerna på hotellen. Hotellkedjan hade redan infört ekologisk frukost.
”Men vi insåg snabbt att ekologiskt inte nödvändigtvis är det mest hållbara. Och om vi ska kunna producera mat till 9 miljarder människor i världen måste vi använda moderna produktionsmetoder och en del konstgödsel. Vi undrade vad som är mest hälsosamt att äta samtidigt som det är mest hållbart, bra för djuren och de som har producerat den, men vi fann inga svar. Vi upptäckte att vi hade snubblat över ett kunskapshål.”
Det kunskapshålet jobbar Gunhild Stordalen med att täppa igen.

Kunskap genereras hela tiden men den tas inte i bruk. Alltså, en kunskap som bara finns i en artikel i the Lancet, vem läser the Lancet?! Vem läser Science?  Inte många! Kunskapen är värdefull först när den tas i bruk av någon som kan göra något med den.”

När Gunhild Stordalen kommer igång är hon svår att stoppa. Hon är intensiv precis som maken.
”Mitt liv är Petters, han har varit fantastiskt stöttande i allt. Nu har vi alla de här pengarna och jag känner att vi har ett enormt ansvar för hur vi lever.”
Men ibland tycker till och med hennes man att hon kan tagga ner lite och sparkar till henne på foten under bordet när Gunhild Stordalen hittat något på menyn som inte är försvarbart enligt henne och hon ber att få prata med kocken och frågar varför han eller hon serverar gåslever som producerats genom tvångsmatning eller fisk som håller på att utfiskas.
”Jag tror på konsumentmakt, och jag tycker fler ska ifrågasätta vad som serveras. Restaurang och livsmedelsindustrin anpassar sig snabbt när konsumenterna ställer nya krav.”
Gunhild Stordalen är tunn och smal, men hennes knuffar är rätt påtagliga. Hennes andra stiftelse varifrån hon verkar heter Greenudge. Nudge betyder knuff på engelska, och stiftelsen främjar och förmedlar beteendeforskning som gör det lätt att välja klimatsmart.

TAG BORT?Som fru till hotellmagnaten med rockstjärnstatus har Gunhild Stordalen kunnat nå personer som annars skulle ha varit svårt att komma i kontakt med. Men hon har ändå fått göra en del fotarbete själv. Och då är det bra att kunna knuffas. När hon hade bestämt sig för att värva professor Tim Lang från City University i London som enligt henne är världens främsta forskare på hållbar mat och livsmedelspolitik, till EAT Forums rådgivande styrelse jagade hon honom ända till Rom.

”Jag hade skrivit fem mejl utan att få svar. På det sjätte skrev han att han inte hade tid. Men så fick jag veta att han skulle tala på en konferens i Rom, så jag åkte dit. När han talat färdigt trängde jag mig fram i den kilometerlånga kön av folk som ville tala med honom. Jag var förmodligen väldigt ohövlig.”
När hon knuffat sig längst fram tittade Professor Lang på henne och sa: „Är det du som skickar mig mejl med den där ’nudge-loggan’? Jag hatar ordet nudge och jag har inte tid att prata med dig. Då får skicka ett mejl.”
Gunhild Stordalen åkte till flygplatsen och skrev ett bönfallande mejl.
”Då svarande han: ’Gunhild, jag ger upp. Vad vill du att jag ska göra?’ »HIT?
Gunhild Stordalen blev inte Norges bästa kirurg men hon skaffade sig en plattform att verka ifrån. På hennes att-göra-lista finns bland annat att begränsa klimatförändringarna och främja en bättre global folkhälsa genom mat och livsmedelsproduktion.
”Jag kommer att göra allt jag kan, men det viktigaste är att få med sig människor och mobilisera engagemang. Alla måste hjälpa till och bidra efter förmåga. Och har man mycket pengar ska man bidra med mycket. Vi kan inte ge oss inte förrän vi fixat det.”

FAKTARUTA:
Gunhild A. Stordalen
Ålder: 35 år.
Karriär: Doktorerad läkare, miljöaktivist, grundare och ordförande av Stordalen Foundation samt Greenudge. VD för EAT och EAT Stockholm Food Forum. Styrelseledamot ideella stiftelser såsom Zero Emission Resource Organization (ZERO) och ECOHZ Renewable Energy Foundation, samt i företag som Nordic Choice Hotel Group, Home Invest och ECOHZ. Hon är också en av de 40 unga globala ledarna under 40 år inom ReCharge 4040.
Familj: Petter A. Stordalen, tre bonusbarn, en schäfer och två minigriser.
Bor: På Bygdøy i Oslo
Ogillar: När människor inte bryr sig om något.

BILDTEXT: ”Vi håller på att köra planeten åt helvete och står inför en global folkhälsokris. Vi måste göra något nu och det kräver en kollektiv effort!”