Not for Sale
Good News Magazine

Kan ett öl rädda världen?

David Batstone är riskkapitalisten som blev antitraffickingaktivist när han upptäckte modern slavhandel i sin närhet. Han startade Not For Sale, en global organisation mot människohandel och idag startar han nya företag på löpande band där jobben och vinsten går till de utsatta. Och inom kort börjar svensktillverkade Not For Sale Ale säljas på Systembolaget.

David Batstone satte kaffet i halsen när han läste tidningen en morgon i sitt hem utanför San Francisco. På förstasidan var en bild på en indisk restaurang där han var stamgäst sedan många år. Tidningen rapporterade att en kvinna som passerat i bil hade sett hur två män lastat in en tung matta i en skåpbil och ur mattan stack ett kvinnoben. När polisen kom på plats fann de kroppen av en ung indisk kvinna i mattan. Hon hade förgiftats av gasen från en läcka byggnaden och när polisen kontrollerade lokalen fann att flera unga indiska flickor och pojkar var inlåsta i våningen ovanför restaurangen. Restaurangen var en täckmantel för organiserad människohandel med unga flickor och pojkar från Bangalore.
För David Batstone var det en chock. Hur hade detta kunna pågå mitt framför honom under flera år utan att han eller någon annan anat det? Han hade noterat att restaurangen ofta bytte personal och de allra flesta var unga som som knappt talade engelska, men han och hans fru hade trott att restaurangens ägare hade många släktingar som han hjälpte genom att erbjuda dem jobb. Tanken att det skulle handla om människohandel föresvävade honom inte ens!

För David Batstone blev artikeln i tidningen en ögonöppnare. Han gav sina studenter på San Francisco University i skoluppgift att kartlägga människohandeln i San Francisco området. De samlade in tips från allmänheten, spanade på misstänkta, kollade upp dokument på immigrationskontoren. Handeln var välorganiserad och nätverken sträckte sig över hela USA och ut vidare i världen. Varken David Batstone eller hans studenter hade kunna föreställa sig vidden av det hela. De fann officiella uppgifter som tydde det hela, att närmare 30 miljoner människor i världen är slavar idag. Det är fler än någonsin tidigare i historien.

David Batstone beslöt sig för att ta ledigt ett år för att följa trådarna och på allvar undersöka handeln med människor.
”Jag hade skrivit några böcker tidigare och tänkte att jag kunde skriva en till. Om folk fick veta hur det ligger till skulle de bli lika upprörda som han och göra något”, säger han.
David Batstone besökte bordeller och karaokebarer i Asien och utgav sig för att vara pedofil och sexköpare för att få chans att prata med flickorna, pojkarna och kvinnorna. Han besökte fabriker och risfält med slavarbetare. Han fann flickor från Östueropa som slavade i Västeuropas sexindustri. På en boskapsmarknad Uganda fann han ett boskapsbås med barn som såldes som slavar. David Batstone började se hur hans egen dagliga konsumtion var direkt eller indirekt länkad till slavarbete. Skorna på hans fötter, kaffet han drack, kläderna han bar, mycket hade producerats av människor som utnyttjades under usla villkor och ju djupare David Batstone grävde, desto mer ursinnig blev han.

”Vart jag än kom i världen såg jag hur människor såldes för några få individers giriga vinning. Jag kunde knappt tro det var sant. Det kändes mer angeläget än någonsin att skriva boken. Men jag trodde fortfarande att jag skulle återgå till mitt vanliga liv efteråt.”
Det avgörande ögonblicket för David Batstone livsväg kom i Thailand där han träffade en kvinna som räddat 27 barn från bordellerna. Nu bodde hon med dem under ett halmtak på ett öde risfält och tiggde mat från munkarna.
”Hon hade offrat sin karriär och ett bra liv i Bangkok för att hjälpa de här barnen. Jag var så tagen av hennes desperation och hennes passion för att hjälpa barnen att jag bestämde mig för att göra något på allvar. Så jag gav henne ett personligt löfte, med pengarna från min bok skulle jag bygga ett riktigt hus åt henne och barnen.”
Men barnen blev snabbt fler och David Batstone insåg att hur bra boken än blev så skulle intäkterna aldrig räcka.
”Jag insåg att om det är något jag ska göra resten av mitt liv, så är det att hjälpa henne och göra allt jag kan för att försöka få stopp på slavhandeln i vår tid.”
Tillsammans med några av sina klipskaste studenter från San Francisco University startade David Batstone Not For Sale. Tanken var att samla in pengar samtidigt skapa en global kampanj för att uppmärksamma den moderna slavhandeln och David Batstone som hade kontakter inom både näringsliv och universitet fick bankirer, advokater, företagsledare, studenter på universitet, människor på arbetsplatser att bli aktivister. Stora tidningar och tv kanaler som Forbes, US Today, The Guardian, LA Times och CNN rapporterade om Not For Sale, vilket lockade till sig ytterligare människor som ville engagera sig.
”Det är toppen, för om man verkligen vill göra något mot den moderna slavhandeln måste man attackera den på flera fronter, genom lagstiftning, korruptionsbekämpning, genom polis och rättsväsende och annat. Och man måste också ge offren en chans att ta sig ut sitt lidande och ge dem möjligheten att skapa ett riktigt liv i frihet.”
Det är ofta extrem fattigdom som gör människor utsatta, de som lever på mindre än två dollar om dagen. Deras liv ägs av någon annan och de utnyttjas i slavarbete och prostitution.

”Man brukar säga att om du ger en fisk till en hungrig man så är han mätt i en dag, men om du lär honom att fiska så är han mätt resten av livet. Det stämmer inte riktigt. Du måste även ge honom tillträde till fiskevatten. Not For Sale kan inte rädda alla från människohandel, men vi kan skapa modeller som andra kan kopiera och på så sätt göra en större insats.”

Vi sitter på en restaurang i Stockholm i slutet av maj när David Batstone berättar sin historia. I handen håller han en flaska med etiketten Not For Sale Ale. Han tar en klunk och ett leende sprider sig över hans ansikte och han utbrister: ”Damn good beer!”
”Det är här företagande när det är som bäst”, säger David Batstone och dunkar Ulf Stenerhag i ryggen. Ulf Stenerhag är vd för Thurne Teknik och blev så inspirerad av David Batstone och Not For Sale att han ville göra något. På bara några månader tog fram ett nytt öl ska skapa uppmärksamhet för människohandeln och där överskottet från försäljningen ska gå till att hjälpa offer och stoppa handeln. Inom kort ska Not For Sale Ale att säljas på Systembolaget.

”Jag är så trött på de där som hör av sig och säger att de ska tänka på mig när det är dags att ge en julgåva. Jag vill inte att de ska tänka på mig vid jul. Jag vill att de ska tänka på mig varje dag!”, säger David Batstone och skrattar sitt smittande skratt.
De flesta välgörenhetsorganisation kämpar med att få in tillräckligt mycket pengar för att kunna bedriva sin verksamhet.
”I USA ser vi hur andelen människor som ger pengar till välgörande ändamål minskar och att allt fler istället stödjer goda saker genom sin konsumtion. Vem vill bära en skjorta som tillverkats genom någon annans lidande? Allt fler vill hellre köpa produkter som producerats på ett sjysst sätt och där överskottet går till att förbättra villkoren för de sämst ställda”

Med sin bakgrund som entreprenör och riskkapitalist insåg David Batstone snabbt att om man ska rädda världen måste man bygga hållbara finansieringsmodeller. På tre år har han startat åtta företag runt Not For Sale, och alla går med vinst. I Indien finns en textilfabrik där
tidigare offer för människohandel eller de som riskerar att bli offer får arbetsträning och en inkomst. I Amsterdam startade Not For Sale ett soppkök som sålde soppa och salad för 5 euro till flickorna i red-light district.
”De kunde sms:a in sina beställningar och när våra medarbetare levererade soppan till fönstren fick de reda på hur flickorna har det och mådde. Nu jobbar flera av flickorna med sopporna istället för att sälja sex. Två av tre prostituerade i Europa kommer från östra Europa och de har bidragit med många bra recept”, säger David Batstone.
Faktum är att sopporna från Not For Sales soppkök blev så populära att polisen i området bad att få soppleveranser. Ryktet spred sig och allt fler ville ha soppa. Soppköket växte till en cateringfirma och nu säljs Not For Sale Soup i mat- och varuhuskedjan Hema i Nederländerna, Belgien, Frankrike, Luxenburg, Tyskland  och Spanien. Överskottet går till Not For Sale och rehabilitering av offer för slavhandel och till att förebygga att barn och unga i riskzonen råkar illa ut.
Dessutom har Nakne Kocken Jamie Oliver hjälpt Not For Sale att starta ett kulinariskt institut där offer för människohandel får arbetsträning.
I Rumänien får offer för sextrafficking rehabilitering och arbetsträning genom att odla tomater och grönsaker i växthus som säljs i Hemabutiker som också säljer kaffet som Not For Sale producerar i Colombia.
”Men den första produkten vi tog fram, som vi faktiskt skapade från grunden är Rebbl. I Amazonas i Peru lever 150 000 människor i 77 samhällen som är extremt utsatta för människohandel och som har få möjligheter att tjäna pengar. Så vi anlitade en expert på drycker att försöka göra en dryck av de extremt nyttiga växterna och örterna som finns i Amazonas och det blev Rebbl. Nu säljs den i USA och pengarna går tillbaka till invånarna i Amazonas i form av hälsovård och utbildning, vilket minskar risken för att människohandel”, berättar David Batstone.
”Det här är affärsmodeller som man använder i vanliga företag. Varför inte använda dem här och skapa rikedom till de allra fattigaste”?

Inom fem år räknar han med att finansiera 50 procent av Not For Sales verksamhet genom inkomster från företag och produkter som skapats runt organisationen. I Not For Sales huvudkontor i San Francisco jobbar 10 personer med att utveckla nya företag kopplade till organisationen. En av dem är James Higa som var Steve Jobs högra hand på Apple i flera år.
”Vi skapar modeller där vi startar egna företag eller samarbetar med befintliga företag som vill gå mer sociala in sin verksamhet. Det här är modeller som andra organisationer kan ta rygg på och och kopiera och det händer redan. Vi tar redan emot organisationer som vill lära sig det här. De är välkomna.”

 

Text Nadia Dyberg
Foto Loa Bie